Välkomna till Syrien!

Vad är Syrien? Ett krig? En flyktingström? En galen härskare, ett uppbåd av jihadister?

Nej. Syrien är aprikoser och valnötter. Syrien är massans jubelvrål från fotbollsarenan i Aleppo när hemmalaget gjort mål. Syrien är doften från mormors lilla spis och skramlet av nycklarna till ett eget hem.

Detta handlar nästa nummer av Artikel 14* om, publicerat på svenska, engelska och arabiska. Syrier i exil skriver om hemlandet. Beställ ditt provexemplar!

Hemlandet finns i våra sinnen. I väntrummet, på gatan i det främmande landet, i sömnen, sträcks trådarna till det förflutna och till de högst levande människorna spridda över världen – och till de döda.

Människors förmåga att föreställa oss det avlägsna och det kommande förenar oss.

I den gråa verkstadshallen där järnfilspån, oljedimma och slammer i en enahanda lunk tycks stöpa de arbetande i en form som tennsoldater, där svävar samtidigt de färgglada tankebubblorna fyllda av den enes lekar med barnen, den andres psykedeliska målning av veteranbilen, den tredjes eget husbygge och den fjärdes idéer för nästa spelning. Vid fikat blandas berättelser och planer med dagens vedermödor.

Lika förvillande enahanda framstår flyktingförläggningen med sin ekande korridor och sitt slitna kök, med människor som väntar, väntar och bara representerar sitt lidande. Men inom människorna finns det andra, hemlandets dofter och minnen av anhöriga, vedermödorna i det avlägsna yrkeslivet, trådarna till anförvanter och studiekamrater på avlägsna platser.

Också den som saknar eget hemland bär en värld av minnen med sig, inte bara av skräcken för angriparen. Från minnena av mors ansikte och lekarna med syskonen, till den första kärleken och övervunna hinder, de oväntade hjälpande händerna, går en tråd till fantasier om framtiden.

Samhällen byggs på denna rikedom av minnen och idéer och av banden mellan oss. Desto mer tragiskt är det när räddhågad byråkrati präglar flyktingmottagningen och reglerna är till för att avskräcka. När människor blir till ett hot och ett antal döljs rikedomen.

När orimliga regler vägrar de närmaste att återförenas, klipps band istället för att återknytas. När tillgången till studier och arbetsmarknad är stängd för den som väntar bleknar minnet av kompetensen liksom upplevelsen av en själv som kompetent person. När tillvaron är tillfällig vägras människan att fästa sin rika värld vid nya rötter.

Tillsammans kan vi vara klokare än så. När vi kämpar för flyktingens och de anhörigas rättigheter kämpar vi också för att ta tillvara rikedomarna människorna bär med sig och låta dem växa. Därför behöver vi se varandra och varandras världar. Välkomna till Syrien!

 

Text: Sanna Vestin, ordförande Flyktinggruppernas Riksråd, FARR.

*Artikel 14 är Sveriges enda flyktingpolitiska tidskrift. Ges ut av Flyktinggruppernas Riksråd, FARR.

Kommentera